Det har gått åtskilliga månader sen jag skrev här. Mest för att jag i höstas skrev mycket om tarot och alla duktiga tarotläsare typ Bonnie Cehoven, Marcus Katz med flera skriver på engelska och använde en annan portal så jag huserade där en stund. Men nu orkar jag inte tänka på engelska. En hel del har hänt under året som gått. *Snabbuppdatering*
Det värsta tänkbara som kan hända ett barn hände mig den 7juni år. Min älskade mamma dog plötsligt!! Det hela gick otroligt fort och jag har nog inte förstått det än.
Jag pratade med mamma den 2juni då hon fyllde 69år och då berättade hon att hon fått gulsot pga ett misstänkt läckage ur gallan. Hon väntade på en operation och sen skulle det bli bra igen.
På kvällen den 6juni fick jag samtal om att mamma försämrats, var inlagd och hade undanbett sig besök. Då jag skulle göra titthål för att se om man kunde bränna bort endomestrios dagen efter var jag redan jättenervös och det samtalet gjorde inte saken bättre kan jag lova. Sova var inte att tänka på...På morgonen innan vi (jag o Micke) gav oss av till sjukan ringde min syster och sa att mamma kunde vara på uppvaket när jag kom dit. När jag vaknade upp ur narkosen var hon där, mer eller mindre medvetslös. Jag fick en chock och har stora minnesluckor efter det. Pratade med henne som var mer eller mindre medvetslös full med lugnande och stora mängder morfin, liten och gul som en kines. Så otäckt!!
Hon flyttades sedan till Lyxavdelningen där LAHpatienter får avsluta sina dagar i vanliga rum som är totalt osjukhuslika där vi var och tog farväl när jag blivit lite klarare.Halv 8 på kvällen tog hon sitt sista andetag och vandrade över till andra sidan.... Jag och Micke var sedan uppe och tog ett sista farväl av kroppen, trodde inget kunde göra så ont som det gjorde att pussa och krama henne en allra sista gång. Livet blir aldrig det samma som före den 7 juni så mycket är säkert. Känner mig så vilsen ibland när man inte kan ringa mamma och fråga om något eller bara höra hennes röst. Sommaren löpte på med begravningsakt och nu vilar min mammas kropp där hon vill i havet.
Vi har även haft lite roligt mitt i all sorg, vi var på semester i Riga och njöt av lyxhotell och billig shopping i flera dagar! Ett land jag helt klart rekommenderar att åka till om man bortser från en grymt seg båtresa. Det finns inte för mycket att göra på dem förutom att dricka alkohol vilket vi inte gör. Bortsett från barnen då men de fick minsann inte dricka fritt inte hehe. Lite elak som förälder måste man ju få vara även om den ena är 20:-)
När vi kom hem efter semestern fick jag ett kanonerbjudande som jag är säker på har räddat min mentala hälsa rätt mycket. Jag fick erbjudande om att vara fodervärd åt en Welshhanne på dryga 2 år. Så i juli åkte jag och en väninna samt Ronja ner till Werinas kennel och träffade Tzatziki.
Det värsta tänkbara som kan hända ett barn hände mig den 7juni år. Min älskade mamma dog plötsligt!! Det hela gick otroligt fort och jag har nog inte förstått det än.
Jag pratade med mamma den 2juni då hon fyllde 69år och då berättade hon att hon fått gulsot pga ett misstänkt läckage ur gallan. Hon väntade på en operation och sen skulle det bli bra igen.
På kvällen den 6juni fick jag samtal om att mamma försämrats, var inlagd och hade undanbett sig besök. Då jag skulle göra titthål för att se om man kunde bränna bort endomestrios dagen efter var jag redan jättenervös och det samtalet gjorde inte saken bättre kan jag lova. Sova var inte att tänka på...På morgonen innan vi (jag o Micke) gav oss av till sjukan ringde min syster och sa att mamma kunde vara på uppvaket när jag kom dit. När jag vaknade upp ur narkosen var hon där, mer eller mindre medvetslös. Jag fick en chock och har stora minnesluckor efter det. Pratade med henne som var mer eller mindre medvetslös full med lugnande och stora mängder morfin, liten och gul som en kines. Så otäckt!!
Hon flyttades sedan till Lyxavdelningen där LAHpatienter får avsluta sina dagar i vanliga rum som är totalt osjukhuslika där vi var och tog farväl när jag blivit lite klarare.Halv 8 på kvällen tog hon sitt sista andetag och vandrade över till andra sidan.... Jag och Micke var sedan uppe och tog ett sista farväl av kroppen, trodde inget kunde göra så ont som det gjorde att pussa och krama henne en allra sista gång. Livet blir aldrig det samma som före den 7 juni så mycket är säkert. Känner mig så vilsen ibland när man inte kan ringa mamma och fråga om något eller bara höra hennes röst. Sommaren löpte på med begravningsakt och nu vilar min mammas kropp där hon vill i havet.
Vi har även haft lite roligt mitt i all sorg, vi var på semester i Riga och njöt av lyxhotell och billig shopping i flera dagar! Ett land jag helt klart rekommenderar att åka till om man bortser från en grymt seg båtresa. Det finns inte för mycket att göra på dem förutom att dricka alkohol vilket vi inte gör. Bortsett från barnen då men de fick minsann inte dricka fritt inte hehe. Lite elak som förälder måste man ju få vara även om den ena är 20:-)
När vi kom hem efter semestern fick jag ett kanonerbjudande som jag är säker på har räddat min mentala hälsa rätt mycket. Jag fick erbjudande om att vara fodervärd åt en Welshhanne på dryga 2 år. Så i juli åkte jag och en väninna samt Ronja ner till Werinas kennel och träffade Tzatziki.
Han fick följa med hem på prov och nu bor han här hos oss och har som sagt hjälpt mig massor i att inte rasa totalt. Ni kommer att få följa hans påhitt här i bloggen som jag känner att det är dags att ta upp igen. Jag har även börjat skriva en riktig dagbok fast jag är smått slarvig ska villigt erkännas.. Jag brukar tänka att jag ska men sedan tar det liksom stopp.. Dumma mig!
Här i bloggen kommer det nog att sluta med en salig blandning som vanligt om allt som jag grubblar o grunnar på från hem o hushåll, hur man får livet att fungera, tråkiga sjukdomar, tarot, runor, hundar, stickning, bra böcker och familj och ja vi får väl se var vi slutar någonstans,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar